en ny liten familjemedlem

Hela mitt liv har jag haft fåglar och smådjur omkring mig dock inte de senaste 8 åren. Jag har av och till dock blivit lite småsjuk av längtan efter en liten goja av nåt slag men har slagit det ifrån mig då jag ju arbetar heltid. Att jag ändå nu när jag böjer mig lite till vänster och kikar in i vardagsrummet ser en rosahuvad dvärgpapegoja sitta där känns helt overkligt och faktiskt också lite ångestladdat... ångestladdat för att jag verkligen vill att det ska vara ett bra val både för oss och för pippin, men tänk om det inte skulle fungera av någon anledning... Men hon såg så ensam ut på sitt "gym" där hon satt i djuraffären och efter att pratat med alla i familjen så beslutade vi oss för att adoptera henne.

Jag jobbar ju fortfarande heltid, visserligen på schema vilket gör att jag finns hemma ibland på förmiddagar och går då omlott med varandra, jag går till jobbet och efter ett par timmar kommer nån annan hem. Men det är egentligen inte tillräckligt, dock är min tanke att när den här lille krabaten blivit tillgiven så ska vi skaffa en kompis till den så dom har sällskap av varandra. Detta är en fågel som inte bör hållas ensam då den är en riktigt "parfågel", det är ju inte för inte den kallas kärlekspapegoja.