Vakhelg

Det har varit en jättejobbig helg... i torsdagskväll gjorde jag en inte ens synbar, men desto mer kännbar, rörelse som fullständigt attackerade min onda arm, det gjorde så fruktansvärt ont att jag föll ihop på köksgolvet med ett skrik som gick över i förtvivlat gråt. Det tog säkert en tio minuter innan jag kunde samla ihop mig igen. Armen var som efter en elstöt, fullständigt kraftlös och smärtan risslade genom armen.

Efter detta har värken i armen/axeln varit hysterisk. Nätterna har varit fruktansvärda, jag har inte kunnat ligga på den onda sidan, inte på rygg, värken i skulderbladet är hemsk... Inte ens på min friska sida har jag kunna finna en enda position som varit någorlunda smärtfri. Igår var jag så slut att jag bara ville gråta, den förestående natten kändes som ett straff att ta sig igenom. DÅ hände något positivt, Mr B lade sig bakom mig, tog min onda axel och drog den mot sig så jag tippade hela kroppen mot honom. Jag låg alltså helt på sidan bakåtlutad så att min axel tippade en aning bakåt. Då fann jag plöstlig att just så här kunde jag ligga utan att känna någon smärta. Mr B pallade upp mig med kuddar bakom och framför mig så jag varken kunde rulla över på ryggg eller falla framåt och hela natten har jag varit nästan heltintill smärtfri. Visst har jag vaknat många ggr då jag velat röra mig, men varje gång kunnat konstatera att jag inte hade ont och jag kunde somna om.

Detta var det jobbiga med denna helg, men vi fick också trevligt främmande som jag dock inte kunde glädjas åt fullt ut då jag hade alltför ont, men det var i alla fall en ljusglimt att få träffa goda vänner en stund.