Sov gott fram till 14-tiden idag. Gick sen upp och fixade lite, både med hemmet och med mig själv. Tycker det är så skönt när man har gått av sista natten, så skönt att sova och sen sakta vända tillbaka kroppen till rätt dygnsrytm. Skönt med ett lugnt tempo efter arbetsnätter.
Igår kväll när jag kom till jobbet låg det en liten "Valentin"-present från Sara på mitt skrivbord. Ett urgulligt litet kredit kort med texten "Älskar dig" och en liten påse med choklad-hjärtan. Mitt älskade barn, hon är så rar. Behöver väl inte skriva att jag älskar mina pojkar lika mycket?
Men det är nåt visst med Saras och min relation, vi tränar tillsammans, pratar varje dag om ditten och datten. Hon börjar bli så vuxen och klok och därtill en underbart varm person som det är så lätt att tycka om. Det är bara att inse att den relationen får jag aldrig med grabbarna, tro mig jag har försökt. Dom är mer hemliga och att ringa morsan och tjattra på det sätt som Sara delar med sig av sitt liv ja det ligger inte för dem helt enkelt.
2 kommentarer:
Jag önskar jag och min Sara hade samma relation, men tyvärr är det inte så.
I natt är det sista natten för mig - jag ska försöka ta det lungt i morgon men är bortlovad till ett möte på kvällen.
Hej Eva
Bara för att det är ens egen unge så behöver inte allt funka precis som man vill.
Det handlar om egna individer med egna personligthetsdrag, både sådana man som en mor älskar och sådana man älskar mindre (ibland betydlig mycket mindre) .... Och sen handlar det om personkemi även här.
Sen går allt i faser också, vi hade en rejäl dip sara och jag för ett par år sedan, vilket var jättetråkigt men jag försökte hålla hoppet vid liv att vi skulle hitta tillbaka till varandra igen.
Kanske du och din Sara kommer att närma er varandra längre fram.
kram
turid
Skicka en kommentar