Gammal "sorg"

Igår var det dags för yogan igen, har längtat hela veckan. Visserligen har jag gjort solhälsningarna varje dag hemma, men frågor om både ditten och datten har dykt upp under resans gång. Det går inte att jämföra att göra detta ensam utan ledning, det är mycket roligare att vara där, man blir liksom extra laddad och gör verkligen sitt yttersta.

När vi väl kom igång så visade det sig att jag missuppfattat några saker, bland annat hade jag fått för mig att man gjorde solhälsning a + b på varandra 5 ggr i rad, istället ska det vara 5st a följt av 5 st b. Sen andades jag fem ggr på varje stående hund i b-hälsningen och 5 ggr i varje "krigare". Inte undra på att jag var så trött efter bara två partier.

Det går så enkelt att följa Bodil (vår jätteduktiga lärare på Vayu) hon pratar oss igenom övningarna och guidar oss i rörelse, andning och "lås". Men oj så slut jag var efter alla hälsningar, axlarna var helt möra... ohh så väl jag behöver detta. Sen hjälpte Bodil mig i de ställningar där mina axlar inte riktig orkar att komma i rätt position, kändes jättebra.

Jag njuter av att vara i lokalen, det är så fint ordnat, varmt och skönt, vackert och doftar underbart.. min själ blir glad när jag kommer dit men under den avslutande avslappningsövningen sköljde som en stor ledsnad över mig, kändes som om den var kopplad till den jobbiga sjukdomstiden som jag nu har bakom mig. Ville gråta över hur jäkla smärtsamt och jobbigt det var när jag var som sjukast och jag bad tyst inom mig att måtte jag aldrig drabbas av "frusen skuldra" igen.

Tackar min kropp för att jag är frisk igen, Namaste