Inte sex men nio

Skrev igår att jag själv flyttat 4 ggr (varav totalrenovering i sista flytten), och sen har jag även varit behjälplig i Robbans flytt och Antes flytt med renovering. Glömde i hastigheten bort Saras flytt med tillhörande renovering.

Sen flyttade mor ner till syrran, då var jag med på ett litet hörn, för att sen vara med när mors dödsbo skulle tas om hand, vilket summa summarum alltså blir nio flyttar på sex år varav 3 med renovering.

Sen kan vi utöka spannet och konstatera att de senaste tio åren innefattar ytterligare 2 flyttar varav den ena innebar en helrenovering av en 4:a som jag gjorde alldeles själv under 7 helger och några vardagskvällar. Det var när mor och far skulle flytta ned från Härnösand som jag slet alldeles ensam, relativt nyskild som jag var. Glädjen var sen stor när mor och far äntligen flyttade ned till sin fina radhuslägenhet den 8 nov 2000, ett par veckor senare fick far sin dödsdom. Jag kommer aldrig att glömma när mor berättade om när han kom tillbaka från lasarettet och sa "Nu har jag kommit hem för att dö"...

Han fick av läkaren 6 månader till ett år kvar att leva, men livet ville annorlunda och ca 1 månad senare dog min far den 29 december, han hann inte bo ens två månader i sitt nya hem. Min sorg var oerhört stor.

Så i morse när jag vaknade klockan 04.30 så började alla tankar att snurra nu inför roberts troliga flytt, inte en chans att jag kunde somna om, flyttstädning, rensning, skänka möbler med mera med mera... hjälp...Inte underligt att jag börjar känna ett visst mentalt motstånd så fort någon börjar prata om att flytta.