Nu var det länge sen jag körde ett helt yogapass... jag har bara inte haft någon lust. Däremot har jag gjort solhälsningar och töjningar och bara njutit av att vara där i det lilla...
Blev så frustrerad nån gång i november när min jäkla (ursäkta) axel bara hindrar mig i att utföra övningarna som jag känner att jag vill göra dem. Jag har ju en känlsa i kroppen om hur jag vill känna en rörelse och när jag sen blir begränsad så blir jag så arg.. och jag vill ju inte känna mig arg när jag yogar... så då bestämde jag mig för att nu slutar jag med dom övningarna och gör det jag kan istället.
Sen har jag gjort en massa övningar för axeln utanför yogan istället, där jag plågat mig med rörelser som en frisk axel klarar, så där övar jag istället och blandar smärta och ilska och frustration. Har en bit kvar men sakta sakta bryter jag upp millimeter för millimeter av "frysningen" som är kvar i axeln.
Om jag hade haft en yogapartner hemma så hade det varit lättare för då hade jag kunnat få hjälp att hamna rätt i position, visst jag har familjen men dom är måttligt intresserade och då är det inte så roligt att störa dem...
har inte gjort en enda av yogaställningarna som besvärat mig förut, är så rädd att återigen känna att det inte funkar.. så jag skjuter på det...
visst är jag feg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar