Och nu pratar jag inte om min brist på kreativitet och inspiration i fotograferandet, utan om en sak som hände i söndags på landet. Vi satt vi frukostbordet, ute var en klarblå himmel och fåglarna satt på fönsterkarmen och mumsade några frön... plötsligt en bit ovanför huset seglade hastigt en större fågel förbi, den kom plöstligt och var verkligen stor, typ vråk eller nåt, så vi alla hoppade lite högt. Fåglarna stelnade till men efter några sekunder ruskade lillen på sig och fortsatte äta men Toots bara satt som förstenad.
Jag pratade lite med honom och försökte få honom att kliva upp på mitt finger men han var stel som en fiskpinne, jag föste upp honom i handen och jag lovar att han var precis som uppstoppad, förutom ett hjärta som fladdrade genom hela hans kropp. Det tog nog ca 3 minuter eller nåt sånt innan han försiktigt började blinka igen och sakta sakta röra på sig.
Usch jag blev helt förskräck och var rädd ett tag att han skulle dö av skräck....
Det är härligt att vara på landet igen och vädret i söndag var underbart, men mer värme vill vi ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar