Så högt vingarna bar...

I morse när fåglarna, som vanligt, satt på min axel när jag skulle sätta ut dem i stora uteburen så klantade jag mig och råkade skrämma Tootsie. Att han börjat flyga lite hade jag givetvis märkt, men det var i en så att säga dalande skala, vilket inneburit att varje försök till flygtur slutade framför mig på gräsmattan. Men inte idag..

idag tog han sats och till både min och jag tror även hans förvåning så bar det plötsligt uppåt, upp upp i närmsta tall. En känsla av både förskräckelse och märkligt lugn föll över mig. Jag var säker på att om jag bar ut Lillen och satte honom i lilla buren framför tallen så skulle Tootsie till slut flyga ned igen, för dessa två vill vara tillsammans. Men samtidigt var jag rädd, för skulle det komma någon fågel eller nåt annat som skulle skrämma honom igen, ännu längre bort, så fanns risken att han inte skulle hitta tillbaka.

Så jag hämtade en solstol, satte mig vid buren hos Lillen och sen började jag att vänta. Tootsie och Lillen konverserade med varandra hela tiden.

"Kom hit" sa Tootsie,

"Kan inte" sa Lillen...

" - Jo men kom nu"

" - Kan inte..."

" - Kom nu.."

" - Kan inte.."

" - Men kom då"

" - Fattar du trögt eller?"

å så där höll dom på.. Samtidigt studsade Tootsie runt på alla grenar och knaprade på kottar och barr.

Efter kanske 10 minuter så kastade sig Tootsie plötsligt ut och kom glidflygande ned till buren, där han landade på taket. Jag gick fram emot honom och undrade stilla om han nu hade fått smak på friheten eller om han ville in till tryggheten och tack och lov så var det det senare. Han hoppade snällt in i buren och kröp in i sitt lilla hus, och därifrån kikade han försiktigt ut medan jag bar tillbaka buren till huset.

Så nu är det tillfälligt slut på transporter utomhus utan bur. På onsdag får jag ta in honom för vingklippning igen, när vi klippte senast, innan sommaren, hade han fortfarande vinpennor på gång som då inte gick att klippa och det är nu dessa som gett honom flygkraft.

Hade inte någon lust att fotofdokumentera Tootsies utflykt, då när jag inte visste utgången... (nu ångrar jag ju mig förstås) så istället en bild på Älggräs, den enda ört i Sverige som innehåller salicylsyra och därför är febernedsättande och inflammationshämmande. Växer i mängder här ute och man kan göra saft av blommorna.