Saknar så...

100 tals gånger har jag gått igenom gårdagen... hur vi åt frukost, Lillen och Tootsie var med som vanligt, hur Lillen stal ägg från min tallrik, drack vatten ur mitt glas. Sen satt vi i soffan och lyssnade på Ring så spelar vi, Lillen, Tootsie och jag lekte papperstuss-leken, glada och pigga som vanligt. När dom lekt färdigt satte dom sig vid min kind, sida vid sida fixade med fjäderdräkten och sov sen liten stund.

Sen skulle Mr B och jag arbeta lite med sovrummet, jag bar därför ut fåglarna till stora uteburen, gav dom friskt vatten och nya frön. Dom satte genast igång med sina vanliga aktiviteter som mestadels bestod av att skala barken av grenarna i buren eller gnaga på lilla lekhuset, och ännu mer putsning av fjädrarna.

Ett par timmar senare när jag tittade till dom vid lunchtid noterade jag bara att dom vilade, precis som dom brukade vid den tiden, sittandes vid sitt leksakshus. Men det var liksom ingenting ovanligt, varje dag mellan ca 12-14 brukade dom ha en längre vilostund.

Strax efter kl 14 gick jag ut för att prata lite med dem,Tootsie satt nära nära Lillen som fortfarande såg ut att vila. Lillen brukade alltid komma fram till mig när jag närmade mig, han ville ju så gärna vara med, alltid alltid, men inte nu, han reagerade inte alls när jag kom fram. Då förstod jag att något var på tok, jag plockade upp honom och han blev som en liten trasa i min hand, han bara sjönk ihop inne i handen, hans näbb kändes så sval, den som brukar vara så varm o skön. Jag la honom emot mitt bröst och resten av eftermiddagen/kvällen låg han så under min hand för att han skulle hålla sig varm. Jag erbjöd honom vatten vid flera tillfällen som han drack. Han blev långsamt sämre och sämre, Tootsie satt i princip hela tiden vid hans sida, putsade honom ibland lite i pannan. När sen Lillen i ett sista andetag böjde upp kroppen i en stark båge för att i nästa sekund falla ihop under min hand så återvände Tootsie till buren.

Jag grät floder, efter en timme hjälpte Mr B mig att finna ut ett vackert ställe där vi begravde Lillen, insvept i ett varmt fleecetyg, samma tyg som Tootsies och Lillens ”sovhus” är gjort av.

Min lilla kavata, nyfikna, glada och helt orädda Lilleplutt... som älskade att leka tittut när han sprang runt under mina kläder, in vid halsen ut vid manchetten. Lillen som älskade att plocka bort alla knappar och sabotera dragkedjor. Lillen som alltid alltid ville vara med, Lillen som var en riktig skräpmaskin, när jag läste tidningen så perforerade han den fortare än jag hann bläddra, när jag skulle skriva på datorn sprang han hela tiden framför fingrarna i jakten på att hinna plocka bort en tangent innan jag föste bort honom.

Lillen som fick Tootsie att bli modig, där Lillen fanns ville också Tootsie vara, som i fredags när de båda satt på min handled och duschade under en tunn stråle vatten från kökskranen, som dom busade och plaskade.. jag var blöt upp till armbågen innan dom hade badat färdigt.

Vad som hände får vi aldrig reda på, kanske blev han getingstungen, kanske något annat som hände i hans lilla kropp men vad det än var så hände det med blixtens hastighet...

jag vet bara att han är borta nu och jag saknar honom så.