I morse sov jag som en stock när klockan ringde kvart i åtta, mörkt som i en kolsäck försökte jag få tyst på den eländiga larmsignalen, hjärtat skenade och jag fattade bara inte hur jag skulle göra knappt inte ens varför telefonen levde om som den gjorde. Ett vidrigt uppvaknande som jag ännu inte hämtat mig från, känner mig fortfarande sååå trött och jag är så glad att det inte var min första arbetsdag.. och i natt blir det ingen mörkläggningsgardin!!
Nu ska Naima och jag iväg till badhuset och simma några vändor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar