Mitt Bildgalleri

7 september 2010

Lilla Lisa, det är jag det...

Hej
I går kväll hände stora saker ska ni veta. Det var strax före sängdags när Jenny av någon anledning plockade ut mig ur min bur där jag satt med mina två kompisar Amadeus och Cuatro, innan jag hann blinka hamnade jag i en pytteliten bur, där blev natt på två sekunder och sen under 1 timmes tid var det ganska så gungigt, var lite orolig men somnade faktiskt en stund, klockar var ju över tio på kvällen.

Sen helt plötsligt blev det ljusare igen, en tant som jag kände igen från tidigare på kvällen lyfte upp mig ur trånga buren, hon höll mig en stund och kliade mig på kinden, kändes ganska trevligt faktiskt. Efter det blev jag satt i en bur, det var ganska mörkt men jag satte mig tillrätta på en gunga och somnade fort för klockan var över midnatt.

I morse när jag vaknade så var det lite läskigt för jag kände inte igen mig alls. Jag satt i en gunga men den såg inte alls ut som vanligt, och buren kändes lite liten (matte har lovat att jag snart ska få en stoor fin bur) trots att jag var alldeles ensam i den. Det skramlade från rummet bredvid ett skrammel som lät bekant, jag tror det var någon som fixade frukost. En "husse" kom ut men han såg inte ut som han brukar. Han hälsade på mig med mjuk röst.

Efter en liten stund kom tanten från igår, hon såg trött men glad ut och hon kom fram till mig och pratade en lång stund, sen försvann hon och det började återigen att skramla från köket. Jag kikade mig omkring, det mesta var annorlunda runt omkring mig men ändå bekant på nåt sätt, matskålen såg ut som den brukade och det fanns vatten och leksaker. De grova repen i gungan såg inbjudande ut och jag undersökte dem noga där jag satt och gungade lite.

Sen kom hon igen, den trötta tanten, hon pratar om sig som matte, hon ställde sig hos mig en lång stund, pratade och sen öppnade hon luckan och stoppade in handen, jag blev inte rädd för hon rörde sig försiktigt och sen hade hon en sån där god hirskolv i handen, efter en stund tänkte jag att det faktiskt skulle vara lite gott med frukost så jag knaprade i mig några frön. Och jag var helt oförberedd när hon helt plötsligt tog mig över ryggen och lyfte ut mig ur buren. Usch först blev jag verkligen rädd och försökte ta mig loss men hon höll mig mjukt och la handen över huvudet så det blev lite mörkt omkring mig och efter en stund var jag inte rädd längre. Hon kliade mig skönt på kinden och i nacken..ooohh det var såå skönt, jag somnade nästan. Efter en stund märkte jag att handen som fanns över ryggen plötsligt var borta, jag tittade mig förvånat omkring och gick upp till axeln, tanten började då sakta gå omkring och visa mig hur det såg ut i de andra rummen.

Så ringde telefonen och jag blev rädd och började flyga runt, usch jag visste inte var jag skulle landa, jag skrek lite medan jag letade efter ett landningsställe, jag siktade på armstödet på soffa, det var av skinn och jättehalt så jag kanade över kanten och landade mellan soffan och väggen, det stod luftigt så jag gjorde inte illa mig men jätteläskigt var det, då kom matte.. trots att jag suttit länge hos henne så var det otäckt nu och jag fräste lite åt henne men det brydde hon sig inte om, hon plockade upp mig och höll mig mot sin kind och pratade länge länge, snart kändes mycket bättre och hjärtat började slå i normal takt igen. Hon höll fram sin hand och jag klättrade upp på fingret, då kom ett finger till från andra hållet och först blev jag rädd till dess att jag märkte att det bara vill kela lite. Länge satt jag på mattes hand som hon höll i knäet, den andra handen smekte mig sakta över ryggen, nacken och kinderna. Det kändes jätteskönt, men jag är fortfarande lite nervös, så många konstiga ljud runt omkring mig och jag hopppar ibland högt när saker händer för fort eller för ljudligt.

Matte har den senaste stunden viftat med en svart låda framför näbben på mig, den låter "klick" ibland men verkar för övrigt helt ofarlig.

Matte pratar om att hon måste gå till jobbet klockan 12 sen ska visst husse komma vid halv fem och hålla mig sällskap till dess matte är tillbaka kl 19. Jag tror det blir lite skönt att vara ensam i buren den stunden, då kan jag verkligen landa lite och boa in mig, kanske äta lite och sen sova förstås...

flax o kram
Lisa

4 kommentarer:

Nina sa...

Jag är helt rörande tagen av dej och din pippi-kärlek :) Lycka till med Lisa!

Turid sa...

ja jag vet inte hur det kommer sig, men jag älskar verkligen fåglar.. kram turid

Anna sa...

Hej,
När jag surfade runt lite för att hitta info om otoskleros hittade jag din blogg. Jag har fått diagnosen och har nu hörapparat på en sida. Jag står i kö för operation och undrar hur det har gått för dig efter din andra operation. Hur är din hörsel nu för tiden?
Hälsningar Anna

Turid sa...

Jag står på vänt för op nr 2, så jag hör ganksa risigt på mitt dåliga öra.. slarvar med hörapparten som jag förlägger både här och där..

Hoppas att jag ska få tillbaka så mycket som jag fick efter första op och att det består denna gång. //turid