Puhh....

Jag har mått rent ut sagt dåligt hela veckan. Det började med måndagen som av någon anledning bara helt enkelt inte kändes bra, en dålig magkänsla hela dagen och jag sa till Mr B att jag hade en illavarslande känsla i magen och jag kunde inte sätt fingret på vad som var fel.

Sen på tisdagen fick jag reda på att sonen, Andreas, blivit uppsagd på grund av övertalighet. Det kändes som ett riktigt slag, som mor blir man orolig, det är bara så.

Sen har veckan på jobbet varit helt enkelt superstressigt, kanske beroende på att jag haft min andra oro med mig hela tiden, jag har mått skit och varit stressad. Supermycket att göra, inte bara för mig utan hela gruppen har haft ett skapligt tryck på sig. Jag har inte tyckt mig ha tid med mina raster utan stressat runt hela tiden. Näe, en sån här vecka vill jag inte ha i närtid igen.
Att jag mått dåligt under den här veckan har inte gått mina närmaste förbi och när jag kom hem från jobbet fick jag tre röda rosor inbäddade i brudslöja av Mr B, en jättevacker bukett och jag blev så glad.

Jag har dock varje morgon tagit mig tid för lite yoga, men tidiga jobbmornar har gjort att jag inte riktigt orkat upp i så god tid som jag egentligen behövt för min yoga, så det har bara blivit en liten stund. Men i helgen ska jag försöka mig på ett helt pass, tänkte köra efter min dvd som jag köpt "Ashtanga yoga, En introduktion" behöver inte titta så mycket men jag tänkte ha på lektionen och lyssna och låtsas att jag är i Bodils trevliga Shala, där jag tar lektioner varje måndag (ibland onsdag). Jag har även köpt fortsättnings-dvd:erna "Ashtanga yoga, Nybörjare" och "Ashtanga yoga fortsättning". Tycker dom alla verkar bra, men ojoj .. så avlägset det känns när man tittar på fortsättningskursen.

Jag mår så bra av yogan och innan har det inte varit nåt problem med att starta tidigare på morgonen, men det är så typiskt mig att när jag mår som sämst så har jag ett enormt sömnbehov. Därför har jag fuskat lite, sovit längre vilket lett till kortare yoga pass. Usch jag är en riktig fuskare, trots att jag VET att bara 10 min mer i tid skulle gett mig mer. Varför gör jag så?

Sen är jag otålig, tycker inte att jag gör tillräckligt snabba framsteg i hur långt fram/ned jag kan böja mig i Uttanasana A, känns inte som det hänt något på de veckor jag hållt på, det sträcker alldeles förskräckligt i knävecken och även i rumpan för all del, men främst i knävecken. Jag märker när jag står vid en spegel att jag gärna vill böja knäna. Sen att bröstkorgen inte ens är i närheten av lårens framsida, jaja det kan jag väl leva med, men varför är det så jäkla svårt att stå med helt raka ben??? Svårt att göra bakåthoppet är det också... krav krav...

Nåja, tålmodighet är en dygd, säger man, och yogan ska ju lära dig just det... tålamod, att lyssna på sin kropp, sin själ och själva övningarna ska hjälpa dig dit. Jag vet, jag vet...

Tålamod... " Do your practis and all is coming" men nääär dååå???
Namaste