Igår på yogakursen blev jag på grund av sjukdom med mera helt ensam med min supertrevliga yogalärare Bodil.
Så jättenyttigt och lyxigt att få full uppmärksamhet, inte en chans att komma undan! Hon såg och korrigerade en hel del småfel och kom med en massa nyttiga tips och trix. Samtidigt inser man med förfärande klarhet hur mycket nybörjare man är.
Är tålamodet min svagaste punkt? Blir helt galen över att jag inte kommer så fort fram som jag önskar, vill så himla mycket och det känns bara som jag tafsar på ytan hela tiden. Jag VILL kunna sitta i lotus, åtminstone halvlotus, jag vill kunna sitta bekvämt i men det är en riktig plåga och inte nåt jag kan slappna av och meditera i.
Tålamod tålamod, kom till mig!
3 kommentarer:
Jag är ganska öppen i mina höfter och kan sitta i Lotus. Men jag brukar välja att inte göra det särskilt inte i längre sittningar.
Det kommer. Allt har sin tid!
Tålamodet, ja, det är nog den största utmaningen av alla när det gäller yoga! Försök att njuta av det du redan gör och kan istället för att bli frustrerad över det du inte ännu kan göra. Det måste få ta tid, annars blir det inte så bra. Det märker man ibland när det gått för fort fram, då måste man kanske backa en bit....
ska försöka arbeta mer med mitt tålamod! Men någonstans finns också en oro att jag aldrig kommer att nå fram och den känslan är jättetråkig...
/turid
Skicka en kommentar