Mr B har bestämt sig, han ska nu göra en ögonoperation på fredag, läkare har kollat och gett klartecken. Själv ska jag göra en undersökning nu på måndag och sen på fredag kommer läkaren att kontrollera förutsättningarna för mig och om han ger klartecken så kör även jag direkt efter Mr B.
Sen jag var 13 år har jag använt glasögon och funnit mig ganska väl tillrätta i livet som "glasögonprydd" men nu, fyllda 50 så har ögonen även dom börjat åldras och nu är det två par glasögon att hantera, ett evigt bytande fram och tillbaka, beroende på om man ska se på långt håll, nära håll eller arbeta vid datorn och det är verkligen inte roligt.
Så det som blir aktuellt för både Mr B och mig är en sk RLE operation där man byter ut linsen i ögat (ungefär som när man får grå starr men man byter ut den naturliga linsen mot en konstgjord som har styrkor för både närseende och seendet på långt håll) sen är jag även begåvad(!) med astigmatism vilket innebär att jag kan få korrigera synen även med en laserbehandling efter ca 6 månader för att få bästa möjliga syn. Ett moment jag gärna vill slippa för övrigt.
Men det känns kusligt, blir lätt illamående när jag tänker på själv ingreppet som jag i så fall gör på fredag här i stan på Memira. Det kostar en duktig slant men sist jag bytte glasögon så kostade dom 8000 kronor och det är ju faktiskt stora pengar det med med tanke på att jag brukar byta ca vart 3:e år. Tankarna far fram och tillbaka, Mr B har en kollega som gjort denna operation och även jag har detsamma och de båda är supernöjda men visst oroar jag mig. Låg vaken flera timmar i natt och bollade tankar fram och tillbaka, men tanken på att kanske resten av sitt liv få se bra utan glasögon den tanken lockar ska ni veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar